Intervju med Johan Malmbeck – Kärleksbrev till vintern

Johan Malmbecks livshistoria vittnar om en stor kärlek till vintern. Uppvuxen långt från bergen tillbringade han sina barndomsvintrar med att bygga igloos – en tidig förälskelse i snön som senare utvecklades till en livslång passion för skidåkning. Från Tignes' couloirer till proffsparkerna i Val Thorens har Johan ägnat sitt liv åt skidåkning. Han finner mening i sambandet mellan natur och sport och skapar stunder av ren glädje i vinterns hjärta.

Vill du veta vad Johan har på sig i de kommande bilderna? Kolla in Fawk skidjacka och Arch skidbyxor – utrustning som kombinerar prestanda och stil perfekt för både offpist och skidbackar.

Okej, Johan. Vi sätter igång med intervjun direkt. Vilket är ditt första vinterminne?

Jag minns att jag som liten alltid sprang till fönstret när jag vaknade för att kolla om det kommit mycket snö. Sedan klädde jag på mig, byggde en iglo i trädgården och ringde en kompis så vi kunde leka i snön hela dagen.

Det fina är att jag fortfarande är likadan, även om jag nu är över 30. Det första jag gör på morgonen är att titta ut för att se hur mycket snö det kommit under natten. Sedan ringer jag en kompis och vi spenderar hela dagen i snön – den enda skillnaden är att vi nu gör det på skidor.

Vi förstår precis vad du menar. Om du skulle skriva ett kärleksbrev till vintern, vad skulle du vilja säga?

Det är verkligen en hatkärlek. Ibland levererar vintern en massa snö men också hårda vindar, vilket gör det farligt att vara ute. Eller så säger väderrapporten att det ska komma en massa snö, men istället stiger temperaturen och vi får regn. Eftersom vintern är säsongsbaserad, den kommer och går, måste jag anpassa mitt liv efter den - jag kan inte leva utan den, men jag kan inte heller lägga allt fokus på den.

Det är svårt för mig, eftersom jag inte växte upp bland bergen och inte bara kan åka "hem" när snön börjar falla. Jag måste spara pengar hela året för att kunna njuta av vintern på det sätt jag vill. Jag får göra det jag är bäst på under fem månader om året. Resten av tiden driver jag runt och försöker lista ut var jag hör hemma. Så ... jag fattar mig kort ... Jag skulle skriva: ”Jag älskar dig, vintern. Jag önskar att vi hade mer tid tillsammans.”

Det är så många som kan relatera till det och som önskar att vi kunde ha mer vinter. Om du tänker tillbaka på dina år som skidåkare, vilket är ditt favoritminne?

Hjälp, det finns så många minnen. Jag kommer särskilt ihåg min tredje vinter i Val d’Isère. Det finns några väldigt kända couloirer i Tignes som verkligen är imponerande, och en dag bestämde vi oss för att åka dem. Vid det tillfället hade jag bara åkt skidor under tre säsonger så jag var inte särskilt erfaren. Snön är riktigt bra den dagen. Vi närmar oss toppen av berget och försöker att navigera oss ner och förstå var vi är. Min polare kör först och försvinner ner i en av rännorna. Min andra kompis beslutar att det är lite för galet för honom och åker runt istället.

Då står jag helt ensam över Tufs couloirer i Tignes. Jag kör till rännan jag tänkte ta. Jag ser de enorma klippväggarna nedanför och inser att detta måste vara min rutt. Den svåraste rutten på bergssidan.

Jag droppar in, det är brant. Snömassor rasarner runt omkring mig. För första gången i livet måste jag hantera rassnö. Jag omges av massiva klippväggar på båda sidorna och gravitationen vill dra mig hela vägen ner.

I det ögonblicket känns det som om hela världen krymper. Det finns ingenting förutom den här klippväggen. Det enda som existerar är snön, skidorna och hur jag ska ta nästa sväng. Var kommer snön vara mjuk, hård eller var är det kanske en klippa? Man kunde lika gärna varit på månen och åkt skidor. Det ger en speciell känsla av närvaro i kroppen och i sinnet. En livsåskådning, med ett tydligt syfte. 

Kan du minnas ett ögonblick i backarna som fick dig att inse att du var såld på skidåkning?

Den första vintern jag bodde i Val Thorens. Det måste ha snöat galet mycket den vintern. På den tiden gjorde jag enorma framsteg och allt var nytt. Varje rutt jag tog var ”det bästa åket någonsin". Men det var inte bara de bästa åken jag någonsin upplevt– det var också det coolaste jag någonsin gjort i livet. Mitt första drop från en klippa, min första couloir, min första backflip och min första frontflip. Jag var 19 år och det kändes som om jag kunde göra vad som helst.

Det låter som ett härligt minne och vi kan verkligen förstå hur det fick dig såld på skidåkning. Hur skulle du beskriva en perfekt dag i backen – var är du och vem åker du med?

Min perfekta dag i backen delar jag med någon som har samma inställning som jag, som ser bergen på samma sätt. Någon som kan hitta den där lilla luckan en skidåkare kanske kan klämma sig igenom, eller den där vinddrivan som skulle kunna vara perfekt för ett stort hopp med tillräckligt mycket fart. Bra snö, dålig snö, vackert väder, dåligt väder, pistade leder, offpiståkning – allt beror på vem man delar upplevelsen med.

Hur förbereder du dig inför vintersäsongen, både mentalt och fysiskt?

Jag förbereder mig fysiskt genom att träna. Att skejta är toppen, men jag går också ofta till gymmet. Jag övar lite trick på trampoliner. På sommaren dyker jag från klippor och övar volter och trick så att jag får samma känsla som när jag förbereder mig inför utmanande skidåkning. Jag visualiserar i huvudet och sedan kör jag. Om jag misslyckas försöker jag igen.

Nämn en typ av utrustning som du inte kan leva utan under vintern?

Allt jag har på mig och har i min ryggsäck. Men en liten konstig grej är min kikare. Jag har den i min höftficka på ryggsäcken och jag har märkt att jag använder den konstant. Den är toppen om man vill ta en närmre titt på en bergskam och på snöförhållanden. Om det är ett överhäng på toppen, om det är några skidspår från andra skidåkare ... Väldigt användbar.

Hur förbättrar utrustningen från MONTEC din skidupplevelse?

Understället från Montec håller mig varm hela dagen. Jackan och hängslebyxorna håller snön borta (inte för att jag nånsin skulle ramla). Buffen håller ansiktet varmt samtidigt som jag kan andas – utan att skidglasögonen immar. Men framför allt ser jag riktigt cool ut.

Hur har ditt förhållande till vintern och skidåkningen förändrats under årens lopp?

Det har faktiskt inte förändrats så mycket. Jag försöker fortfarande lista ut vad jag vill göra med mitt liv. Alla vanliga jobb eller karriärer kommer inte på tal eftersom jag hela tiden säger upp mig så fort vintern kommer.

Behovet av att fly södra Sverige och flytta någonstans där det är riktig vinter, riktig snö, riktiga berg och folk som förstår mig finns alltid där. Så jag behöver hitta ett sätt att göra den delen av mitt liv mer permanent.

Hur håller du motivationen uppe när det gäller att fortsätta åka skidor, även under utmanande förhållanden eller stunder?

När jag läste hälso- och sjukvård hade vi ett ord som jag lade på minnet: ”KASAM”, vilket är en förkortning av ”känsla och sammanhang”. Det är föreställningen om att man behöver omge sig av en värld som ger en känsla av sammanhang – att man vet att man har ett syfte här, att man är viktig på något sätt. Och det är bara skidåkningen som får mig att känna så.

Så därför upplever jag sällan utmanande ögonblick inom skidåkningen eftersom jag har min känsla av sammanhang där. Det är ute i den ”riktiga” världen som jag har det kämpigt.

Till sist, var åker du helst skidor och varför är den platsen så speciellt för dig?

Tignes har varit en väldigt speciell plats för mig. Orten ligger liksom i en gryta omgiven av höga berg överallt. Den är tydligen en av de där ”fula” franska skidorterna, men jag gillar den verkligen. Jag gillar de höga lägenhetskomplexen och hur de har byggt upp det med ski-in, ski-out. Man kan ta skidorna hela vägen ner till lägenheten och det tar fem minuter att gå till liften. Om man bara vill ta ett åk på eftermiddagen kan man göra det. Man behöver inte passa någon buss och det kommer inte ta dig en timme att komma till toppen med liften. Och överallt finns det massvis med bra åkning. Solen skiner också alltid i byn – från tidig morgon till sen eftermiddag.  Så efter en dag i backen, eller på en skidfri dag, kan man alltid vara ute och njuta av solen.

Du kan följa Johan Malmbecks otroliga äventyr på Instagram.